Prestationsångest.

Vilken start på denna vecka det blev. Kom till praktiken klockan 06.30 i måndags i vanlig ordning och hoppades att det skulle bli en bra dag utan kaos och konstiga missar, eftersom den praktiska examinationen var på tisdag morgon. Tänkte att det skulle kännas skönt att slippa gå hem och känns sig värdelös och att man aldrig kommer klara av dethr dagen innan. Men det blev ingen bra dag, det var total kaos, inget gick som planerat och det var verkligen ingen bra dag. For hem, hade viss panik och förberedde mig på att kugga på praktiska slutprovet. Blev en sjukt jobbig kväll på måndag med det i bagaget såklart. Det blev tisdag, var så nervös på morgon så fick med nöd och näppe i mig frukost. Kom till praktiken och allt drog igång, och det gick vägen! Det prakiska slutprovet var avklarat, helt jävla otroligt! Både det skriftliga nationella slutprovet samt den nationella praktiska slutexaminationen var därmed GODKÄNDA vilket innebär att alla skolrelaterade grejer är över. Har bara drygt 2 veckor kvar på praktiken innan jag officiellt kan titulera mig som legitimerad sjuksköterska. Det är så sjukt. Denhär tryggheten med plugg som varit hela ens liv i 3 år är nu färdigt och det är åter dags att börja jobba. Men det ska bli fantastiskt roligt!! Får dessutom en hel vecka ledigt innan jobbet drar igång så vem kan klaga? 

Det är ju inte helt klart än, ska ju få godkänt på praktiken också såklart. Men känner såhär, har jag klarat av ALLT annat under dessa 3 år samt blivit godkänd enligt nationella riktlinjer med det skriftliga och praktiska provet så borde praktiken också gå vägen. 2 veckor kvar efter denna... Kommer inte fatta det förrän man står där i höst och INTE ska gå tillbaka till plugget utan fortsätta jobba.

Och från det ena till det andra så tog Emelie och jag oss en välbehövlig stund på tu man hand igår. Blev en kvällsfika på Friends med surr om allt å ingenting. Det är verkligen sånadär små saker som är värdefulla, man borde bara bli bättre på att göra det lite oftare. En mikropaus i vardagen är aldrig fel och alla behöver det.
 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0