Herregud, att 9 veckor kan gå så fort, kan inte förstå att 9 veckor har passerat och att vi fick ihop en uppsats till slut. 9 veckor har aldrig gått såhär fort! Och imorgon är det dags för examinationsseminarium, bara hålla tummarna att det är lite formalia som måste fixas till och att innehållet är bra nog. Är inte alls nervös, är ju alltid jobbigt att stå framför folk och prata men vi är ju inte så många imorgon så är inte så farligt. Värre blir det inför den stora presentationen inför "allmänheten" som är om några veckor, vet inte hur man ska klara av det. Men man måste ju så det är bara köra, får väl kräkas lite innan om nu det skulle behövas! Så nära mål nu, men ändå så långt kvar. Pressen är verkligen inget skämt, det är så sjukt vilken inre stress det blir när man börjar inse att läkemedelstentan som vi måste ha 100% rätt på är om 1,5 vecka och stora skriftliga NKSE är om ca 3 veckor. Det är bara så sjukt. Och som att det inte var nog med det så börjar ju slutpraktiken om inte ens 2 veckor, det är så mycket nu så hälften vore nog. Men tänk... känslan när man står där och inser att man faktiskt klarade av dethär. Den känslan.

 

Från det ena till det andra så kikade jag såklart på Ullared - jakten på storsäljaren i hopp om att skymta familjen Edlund i rutan men ingen lycka denna gång. Om jag inte lyckades missa dom när jag sprang och tömde och fyllde på diskmaskinen förstås, det hade ju varit lagom typiskt!!