Då var vi igång och C-uppsatsen är påbörjad. Känns så himla sjukt, man har som inte förstått att man faktiskt en dag kommer vara precis här där man är just nu och än mindre går det att begripa att allt plugg snart är klart.

Har längtat så efter att skriva C-uppsatsen, tycker det känns så spännande att göra ett så omfattande arbete men just nu känns det så mörkt! Det är ingen enkel match, allt ska vara så extremt noggrant utfört utifrån vetenskapliga artiklar som förövrigt är lagom kluriga att hitta i alla databaser. Men det är roligt, våran handledare påminner oss hela tiden om att det är en annan process än den vi annars än van vid, här går man hela tiden fram och tillbaka. En del av rapporten är inte klar bara för att den är färdigskriven, utan då går man tillbaka till början efter lite tips, börjar om, tänker om och gör om. Så det är ju lite nytt och lite panikslagen blir man ju när man får feedback och vi har tänkt helt fel men det är ju därför man har en handledare och det är ingen linjär process så det är bara kämpa på. Våran handledare är så himla engagerad och söt,kunde inte blivit bättre!

Just nu är jag dock lite osäker om jag eller vi verkligen kommer kunna ro detta i land, men det är nog bara för att det är ett grupparbete och kontrollfreaket inom mig inte har kontroll över varje litet steg. Det måste gå vägen, har man kommit såhär långt kan man ju inte bara ge upp! Blod, svett och tårar, snart där!