Sitter och kikar på Djurens hjältar, tror aldrig jag sett det programmet utan att fälla en tår. Antingen tårar av lycka för att djuren räddas eller blir friska eller så kommer det tårar när stackars djur plågas eller dör.

Det hade ju verkligen varit drömmen att jobba med djur, men har insett att jag inte hade klarat av att jobba med djur eftersom att djur avlivas, djur lider, människor är hemska mot sina djur. Det hade jag inte klarat av, alla djur som utan vettig anledning kommit in för att avlivas hade jag ju haft med mig hem, t.ex när idioter inte har koll på sina hundar och katter eller kastrerar dom utan låter de skaffa ungar men sen kommer på att det blir lite jobbigt med 7-8 djur hemma istället för 1 och då kommer in till djursjukhuset för att avliva dom. Det hade aldrig gått, hade förmodligen inte fått behålla jobbet och på köpet blivit stämd för allt jag skulle kastat ur mig på ägarna.

Men hade som ändå velat göra något för alla djur i världen som har det svårt och som inte behandlas rättvist, men är väl hyffsat ung än så länge så hinner förhoppningsvis klura på det lite och se hur man kan uppfylla den drömmen!

 

I söndags var förövrigt en riktigt gosedag! På kvällskvisten fick jag äntligen träffa unge herr Edlund/Knorrhane, han är namnlös än så länge men inte mindre söt för det. Han är så söt så man får hål i tänderna! ♥

Är helt övertygad om att lilleman kommer få ett fantastiskt liv, hans föräldrar var så lugna, trygga och ögonen gnistrade av så mycket kärlek till det lilla livet, så inga tvivel om att han kommer få en fantastisk start och leva överöst med kärlek! Han är så fin, så fin, ord kan inte beskriva.

Undrar så vad du ska bli när du blir stor, vad kommer du drömma om. Ska då bli himla spännande att lära känna dig och se vart livet tar dig.