Ja, så var det sommar då! Helt sjukt, var ju nyss julafton och full snöstorm? Aja, tiden går fort när man har roligt?? haha.

Har varit en fullspäckad dag idag! Började dagen med lite sovmorgon, tänkte att jag kunde behöva det som uppladdning inför skoldagen och examinationen. Hade examination (opponering på B-uppsatsen vi lämnade in i slutet på April), det gick för övrigt väldigt bra. Över förväntan! Väntar nu bara på kommentar från läraren så man kan komplettera den. Kändes väldigt skumt att vara tillbaka i skolan efter 2 månaders praktikande i norrbotten, har ju förresten knappt varit i skolan alls denna termin. Första veckorna på året var vi där och avslutade kursen vi påbörjade innan jul, sen var det dags för praktikkurs nummer ett, sedan vanlig skola och MASSA plugg i en månad och slutligen 2 månaders praktik igen. Herregud, kan fortfarande inte förstå att jag har klarat av detta och att man har sinnet i behåll.

 

Det har verkligen varit en fantastisk termin men stressen och prestationsångest från sig själv har varit en ständig kamp under dessa månader. Men nu är man äntligen här, står stadigt på jorden med 3 avklarade VFU-kurser och så många nya erfarenheter i livsryggsäcken! Kommer ta ett tag och smälta att detta faktiskt gick vägen. Min kära sambo sa för nån dag sen att jag tror för lite om mig själv, och det gör man väl. Men helt ärligt så kunde jag verkligen aldrig i min vildaste fantasi tro att man skulle klara av detta, var helt övertygad om at jag skulle få göra om minst en praktikkurs. Inte så konsitgt med tanke på att jag är teoriernas teoretiker, har så svårt för praktiska saker och måste verkligen ha stenkoll innan mina händer förstår vad hjärnan vill. Vet att det är tvärtom för många och att det är nemas problemas uti fingerspetsarna men att få ner denna kunskap i ord på en tenta är desto svårare. Konstigt att jag ändå bara verkar dras åt praktiska yrken? Först frisör och sen sjuksköterska, går ju liksom inte att fullfölja det om man inte har mycket praktik? haha. Aja, finns nog nån mening med det också, har nog vuxit en del som människa under detta halvår skulle jag tro. Kanske en liten slice av bättre tro på sig själv och sin förmåga förljer med där. Inte för att jag är en sån som inte alls tror nåt bra om mig själv, men det är som att även fast jag inte tror att jag kommer lyckas så bestämmer jag mig som ändå för att det inte finns något annat väl än att lyckas ändå. Haha, jag vet inte riktigt själv, men det har ju som sagt gått vägen så strategin verkar ju fungera trots allt!

 

Annars så är det väl som vanligt, ständigt en inre liten oro över farmor som ligger därborta... stackarn. Nu hade hon spytt blod igen, men verkade vara som vanligt ändå, äter och visar inga tecken på smärta. Så det är som sist och sjuksköterskan tror att det är slemhinnorna i magmunnen som spökar igen om jag minns rätt. Men fortfarande, något är ju inte i sin ordning om man spyr upp blod, tycker det är så märkligt att man inte längre är värd en undersökning eller lite extra vård för att man passerat 80. Men huvudsaken att lilla farmor inte har ont iallafall. Men sen kan man ju inte låta bli att fortsätta önska att eländet ska få nå sitt slut snart, känns ju som att kroppen börjar säga ifrån och inte är det så kosntigt eftersom farmor lever på övertid med tanke på sjukdomsbilden. En tapper liten kämpe, det är vad hon är gammelgumman :)