Jobbat 12 timmar idag, det blev en intensiv dag eftersom en av tanterna på jobbet dog under kvällen, så då blev det självklart lite mycket att göra och fixa. Men det gick bra, det gick fort och hon somnade in efter några dagar med ångest och smärta och familjen fick till slut ta farväl.

 

Usch, är ju såklart alltid tråkigt när någon dör men tanten var så söt, genomgo och fin så självklart kommer det kännas extra trist att inte få gå in där och säga godmorgon, men hon har det ju bättre där hon är nu och det är ju huvudsaken. Att dö är ju trots allt en naturlig del av livet men det känns ändå som att det är lite läskigt att livet faktiskt tar slut någon gång, det är som att man blir påmind om det när någon dör på ett väldigt konkret sätt.

Det värsta är att alla på jobbet i stort sett bara väntar på att nästa gamling ska somna in eftersom en farbror dog för 2 veckor sedan och idag lilla tanten, och det sägs ju att de dör i 3 så nu är det bara vänta och se vem det blir känns det som.

Vill inte hitta nån död på morgonen när man kommer in och ska göra morgon, hemska värld. Men samtidigt så är det en del av det hela också, och ändå fridfullt att bara få somna utan smärta och vetskap om att livet tar slut.

 

Sen när sånthär händer så tänker man ju såklart extra på sina egna, särskilt farmor då som bott på äldreboende så himla länge... Men det känns verkligen som att det måste vara sista versen där snart, förstår inte hur länge man kan kämpa på, dessutom med långt gången Alzheimer...

 

Han nere på bilden har precis bara påbörjat livet iallafall, tänk hur lyckligt ovetande dessa små liv är, tänk om man kunde få bevara de så och skydda de från allt elände. Det kan man inte och det ska man inte kanske heller. Lillskrutt i somma-outfit på promenad i solskenet :)