Idag hämtade Camilla upp mig och därefter for och hälsade på Emelie och Linus. Såklart blev det massa surr och fika! En himla trevlig tisdag måste jag säga! Förstår inte varför vi inte gjort detta tidigare?
Att det ska vara så svårt. Men när man är dålig på att höra av sig så blir det väl lätt så, allt bara rinner ut i sanden innan det ens hunnit börja. Men bättre sent än aldrig och om vi alla tar oss i kragen så kanske vi kan få fler sånahär trevliga dagar.
Ett litet sms eller ett meddelande på facebook är ju inte så betungande, men som vi pratade om idag så är det nog så att man blir så inne i sitt och alla vardagsrutiner så allt rullar bara på. Man bli bekväm med vardagen man har och vill dessutom inte "störa eller besvära" någon annan som jobbat och haft fullt upp under dagen. Men egentligen är det väl bättre att fråga istället för att anta att den andra inte orkar, och om det nu är så att energin är nollställd så säger väl den personen att hon inte orkar ses just då. Svårare än så är det ju inte, egentligen. Haha.

 

Känns så sjukt att vi har känt varandra i stort sett hela livet. Och fastän man inte ses så ofta så är det aldrig konstigt när man väl ses igen, det känns som att det var igår fastän det kan ha gått veckor eller tillochmed månader. Äkta vänskap för mig är att kunna ses efter en tid och känna detta, att det inte finns ett behov av att höras av jämt och ständigt för att vänskapen ska bestå. Äkta vänskap försvinner inte hur sällan/ofta man ses och hörs, man vet att den andra personen finns där när det gäller. Med tiden förändras man, livet förändras, vardagen förändras men trots det så är det som ändå nånting som finns där och det som finns känns precis likadant som förut trots att kanske allt är annorlunda.

 

Herregud, dehär 2 människorna har jag känt i... 19 respektive 24 år. Det är helt galet. Camilla lärde jag ju känna när vi började skolan, då var vi som Bill och Bull och var jämt tillsammans under många år, sen gled vi väl ifrån varandra lite under högstadiet tror jag. Och sedan kom gymnasiet och man prövade sina vingar på olika håll vilket gjorde att kontaken blev mer sporadisk. Det är helt okej, men som sagt trots att livet förändrats så mycket så är det som att man alltid hittar tillbaka till varandra på ett eller annat sätt. Någon kontakt har alltid funnits där.

Och Emelie, i 24 år har vi känt varandra, sedan jag var 2 och hon 4. Det är bara helt vansinnigt underbart! Vi har väl alltid varit så lika, trots så olika bakgrund och erfarenheter. Trots att livet kommit emellan och att vi under ett tag var på helt olika nivåer i livet så hittade vi tillbaka till samma stig igen, som att vi aldrig varit ifrån varandra.

 

Man ska vara rädd om barndomsvänner, det är något alldeles speciellt. På något sätt känns det som att det är trygga och stabila relationer som inte kräver särskilt mycket, man vet att man har varandra oavsett vad som händer.

 

Och här har vi Edlund Junior i sin otroligt söta solhatt! ♥ Finaste lilla skatt.