Farmor.
Dethär är min fina farmor. Vad jag saknar dig ♥
En mer go och gla tant får nog man leta efter, tror inte det fanns nåt ont i denna människa. Inget hat, inget agg, ingen avundsjuka. En fantastisk tant som älskade alla barn, var alltid glad, så sjukt givmild, fanns alltid där, tror aldrig jag har hört dig säga nej ens en gång? Haha, kanske egentligen är på gott och ont att inte kunna säga ne men i ditt fall var det endast på grund av att du var godheten själv.
Tror inte heller någon älskade livet så mycket som du, dedär små sakerna som att plocka blåbär i skogen, spela kort med väninnorna eller bara pyssla i hemmets trygga vrå.
Tror faktiskt inte att det går en dag utan att jag tänker på dig, farmor.
Du förstår inte vad jag önskar att du hade kunnat vara här, tänk om jag hade kunnat få bjuda dig på en fika eller bara få höra dig berätta om dig själv och ditt liv.
Jag har accepterat att livet är orättvist, men ändå kan man inte låta bli att undra varför just du skulle bli sjuk och tvingas ligga och stirra rakt upp i taket samtidigt som hjärnan sakta men säkert tynar bort.
Kan inte heller beskriva avundsjukan som väcks inom mig när andra jämnåriga berättar om sin mormor/farmor som de varit och hälsat på och pratat med. Den känslan, att kunna göra det, mer värt än allt guld i världen. Skulle kunna ge allt och lite till för att få ha dig nära en minut, höra ditt fantastiska skratt, känna dig värme och se ditt vackra leeende.
Nu kan du inte ens le längre... Hemska värld.
Men jag är så glad att du är min farmor, fastän jag bara hade dig 15 år så hade jag aldrig velat byta med nån annan som jag fortfarande skulle ha vid min sida. Eller du finns ju fortfarande kvar, men du är inte längre i våran värld, du är i din egna värld. Vad då det är, det är det ingen som vet.
Nu kan du inte ens le längre... Hemska värld.
Men jag är så glad att du är min farmor, fastän jag bara hade dig 15 år så hade jag aldrig velat byta med nån annan som jag fortfarande skulle ha vid min sida. Eller du finns ju fortfarande kvar, men du är inte längre i våran värld, du är i din egna värld. Vad då det är, det är det ingen som vet.
Jag hoppas dock att du snart är redo att gå vidare, så du kan plocka dina blåbär i en evigt grön skog och sola med uppblåsta kinder så även rynkorna får färg.
Du är världens finaste och kommer alltid vara allas farmor Eva, men framförallt så är du, har alltid varit och kommer alltid att vara min älskade tok-fammo ♥
