Idag hade mamma tajming, hon lyckades träffa mitt i prick vid precis rätt tidpunkt. Det kunde inte ha kommit lägligare med tanke på de tankar som susade förbi i mitt huvud. Mamma och jag pratar mycket, men egentligen är det kanske inte så intressant att det är värt at dokumentera, men jag måste ta med dethär. Det gav mig idén till denhär bloggen, faktiskt.

M: Jösses, vad jag är trött, jag skulle vilja sova nu... Vad vill du göra då?
S; Just nu?
M; Ja, nu ikväll.
S; Jaa.. Jag vet inte, inte så mycket...?
Men det jag direkt tänkte var givetvis någonting helt annat. Närmare bestämt "jag vill inget hellre än att få vara någon annan just, få vara någon annanstans..." Det är märkligt, varför är det så svårt att säga som det är?
Jag har upptäckt att jag kanske alltför ofta säger att allt är 'okej' även om det inte alls är det, bara för att liksom inte vara ivägen eller för att folk ska fråga hur det egentligen är. Det kan jag faktiskt uppleva som jobbigt, inte så att jag kan bli irriterad på folk för att de bryr sig, absolut inte. Men det kan bli jobbigt ibland när man kommer på sig själv och tvingas inse att allt inte var så bra som man kanske inbillat sig.

Ja, och en annan sak. Nu är det ju fredag igen, MEN idag har det ju inte varit någon praktik! Det är ju som lov och vi var faktiskt så fula att vi tog ledigt även från Gossip denhär veckan, sådetså, med nöje! ; D
Hur länge har jag inte saknat, längtat, tjatat om denna fredag, en fredag utan något måste, en fredag då man slipper komma hem kring 18,30 och bara se tiden rinna iväg? Ja, gode länge, eller hur? Och nu när den väl är här, man fick det man önskade sig, är man nöjd? Svar nej. Vad annars? Haha, det är så tragisk, man är verkligen aldrig nöjd.
Nu vill jag inget hellre än att bara få komma hemmifrån, fara bort, någonstans, vartsomhelst, men ändå komma "hem". Du vet, detdär stället som känns tryggt, det känns som hemma, men det är ändå skönt att fara dit för det är inte hemma. Alla har väl eller har haft ett "andra-hem"? Du vet vad jag menar ; P Fara bort men ändå komma hem, helt enkelt. Jag antar att jag saknar, vad är annars anledningen?

Jag börjar seriöst fundera, antingen har jag dålig karma från ett tidigare liv eller så är jag bara hopplös. Hahaa, nåja, rätt komiskt egentligen. Men det bjuder jag väl på, antar jag! ; D

Hey